Funderingar nattetid

Hur beter sig en bra människa? Vilka krav har jag att uppfylla för att vara en bra människa? Jag vill så gärna vara omtyckt av allt och alla, jag har så mycket kärlek att ge att jag nästan spricker, men ändå känns det som om jag inte räcker till? När ska omgivningen sluta bry sig om vad man gör och istället se vem man är? Alla handlingar, bra som dåliga, behöver inte signalera vem du är som människa. Eller? Det händer lite då och då, mer ofta än sällan enligt mina kära vänner, att jag börjar tänka. Jag tänker och tänker, väger ord mot handling, hjärta mot hjärna. Jag skulle aldrig döma en människa efter dess handlingar, för gud bevare mig väl vilket tråkigt liv jag skulle leva, vilka tråkiga vänner jag skulle ha. Det bästa jag vet är mina vänner, som är än mer galna än mig och som förgyller minut för minut av mitt liv. Jag brukar ofta filosofera och tänka tillbaka på hur mitt liv hade sett ut om jag gjorde så istället för så, om jag valt en annan väg än just den jag valde, eller den som valde mig. Slutsatsen är alltid densamma; man ska aldrig känna ånger. Vad du gör, speciellt de misstag du gör, formar dig till den underbara människa du ska komma att bli. Det här är inte något sentimentalt skitsnack, det här är sanningen för mig, det som får mig att orka stiga upp ur sängen när jag egentligen vill sova bort ett år eller två. Man gör misstag. En jävla massa misstag. Klart som fan att man ska straffas för dessa misstag, hur lär man sig annars skillnaden på rätt eller fel? Jag har gjort många misstag. Alltför många, kan jag ibland tycka. Jag har gråtit otaliga gånger, men skrattat lika många. Jag är en bra människa, du är en bra människa. Skitsamma om du gick hem  med fel kille, bröt benet på fyllan eller gjorde något annat som du enligt samhällets normer inte borde gjort. Man har all rätt att göra fel ibland, bara för att kunna göra rätt nästa gång. Och vem är det egentligen som säger att det är fel? Vad är fel? Jag skulle kunna hålla på i evigheter och ändå inte komma fram till ett särskilt konkret svar.. Alla har olika definitioner på rätt och fel, annars skulle världen vara grå. Jag tror att det jag vill säga efter ett tags babbel är att man aldrig ska vara rädd för att vara sig själv och även om denna dig själv kanske inte alltid är fantastisk så måste man komma ihåg att det är vem du är, som är det betydande i längden. 
 Jag försöker alltid vara mig själv, även om det inte alltid räcker till. Eller ibland blir för mycket. Jag kan se på mig själv med avsmak när jag brutit någon av mina moraliska åsikter, jag kan känna äckel och avsky. Sen gråter jag, sen skrattar jag, sen gråter jag och skrattar lite om vartannat. I slutändan brukar jag alltid lova mig själv att nu, nu har jag lärt mig ytterliggare en läxa i livet. Det är endast då jag kan rannsaka mig själv, inse att jag gjort fel och sen släppa det. Låta det svarta hålet i magen försvinna långt bort och vara den glada människa jag annars är.  Det viktigaste av allt, är att omge sig med människor som gör dig till en bra person och som får dig att må bra. Vänner är det bästa som finns, det är med dem man kan ta sig hur långt som helst i livet. Man ska hålla hårt i sina vänner, det är dem som får dig och mig att vilja fortsätta leva. Det jag tror att jag ville säga med det här milslånga, osammanhängande inlägget är att vänner är det absolut bästa, det absolut bästa, man kan ha här i världen. Och jag har världens bästa vänner! Tack för att ni finns och för att ni står ut med mig i alla mina upp och ner perioder. Ni är bäst och det vet ni!

Observera att detta är ett nyktert inlägg.
Triljoner pussar
Amanda


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0